Tillsammans med mitt och Peters minne och kopior på förlossningsjournalen har jag knåpat ihop en liten (lång!) förlossningsberättelse. Vissa detaljer kanske är lite obehagliga men det får man stå ut med om man läser om en förlossning!


Jag låg o tittade på en film i sovrummet och sen kom Peter o la sig, vi sa godnatt och nästan precis efter kände jag hur det högg till lite i ryggen och gjorde lite ont men tänkte inte nå mer på det. Peter somnade snabbt och det högg till fler gånger och jag kunde inte somna så jag var på toa tre gånger men det var inget som släppte och jag kunde inte somna. Tänkte att de kan väl inte ha startat så pass fort bara utan minsta förvärk eller nånting så jag tog en alvdeon vid 1 o när jag var på toa då så hade de kommit lite lite gulgrönt slem, men bara väldigt lite så jag tänkte att jag bara inbilla mig för att jag var trött o ville sova.La mig igen men kunde inte somna och smärtan satt kvar, mest i ryggen kändes det. Började tänka att de kanske hade satt igång endå och tog en alvedon till för o se om det hjälpte men det gjorde det inte. Gick på toa ganska tätt och till slut så struntade jag i att försöka sova, vankade omkring här hemma o visste inte vad jag skulle göra. Ont gjorde det och jag tänkte om jag skulle väcka Peter men jag bestämde mig vid 2.30 att ta en dusch och om det inte hjälpte så måste det nästan vara på gång. Duschade över en halvtimme och hade en pall att sitta på, men när värkarna kom så fick jag ställa mig för att de gjorde så ont. Gick på toa efter duschen och då kom det en stor genomskinlig lite blodblandad slemklump så då fatta jag att det var slemproppen som gått. Bestämde att jag skulle ringa till förlossningen så jag tog fram "värktimer" på datorn och klockade värkarna som dom flesta kom med 2-3 minuters mellanrum och höll i sig från 20sek-45sek ungefär. Barnmorskan jag prata med sa att det var ju bara att komma in, jag hade ju provat det mesta hemma och det lät som det var igång!


3.30 gick jag o väckte Peter, sa lite försiktigt att jag tror att bebisen vill ut nu och han trodde nästan jag skämta först men sen flög han upp o fråga vad vi skulle packa ner i väskan. Så jag gick o dirigera medans jag koncentrerade mig på värkarna som kom rätt tätt. Jag trodde hela tiden att vi skulle bli hemskickade för så här snabbt kunde det ju inte gå trodde jag. När vi kom till förlossningen var kl 4 och vi kom in i undersökningsrummet där jag fick lämna urinprov och sen efter jag haft ctg-kurva på mig i en halvtimme ungefär och kollat att jag var öppen 4 cm så skickade hon in oss på en förlossningssal. Jaha, så då är det dags då fråga vi och det var det ju sa barnmorskan. Fick testa lustgas och jag vet faktiskt inte om det hjälpte så mycket eller om man mest inbillade sig, snurrig i huvudet blev jag i alla fall. Fick en kanyl i handen ifall jag skulle behöva nå läkemedel senare och så fick jag lite saftsoppa att dricka och sen lämna dom oss. Mellan värkarna kändes det nästan som vanligt och vi pratade o så, vid 6.00 hade jag öppnat mig till 6 cm. Skruvade upp lustgasen lite högre och vid 6.45 så fråga jag hur det skulle fungera ifall jag tog EDA så barnmorskan förklara och satte ctg-kurva igen för att kolla att allt såg bra ut innan ev EDA. Det blev personalbyte och in kom 4 st som presenterade sig och skulle vara med under min förlossning, en barnmorska, en sköterska + elev och en läkare som verkade vara där för o lära sig eller nått. Vid 7.30 sa barnmorskan att jag var öppen 7-8cm nu och att EDA hjälpte mest upp till 8 cm och att jag knappt skulle ha någon nytta av den och det jobbigaste hade jag redan klarat mig igenom. Jag tyckte det gick helt okej utan men jag var alldeles öm i ryggen så vid 7.50 fick jag kvaddlar istället, 4 st bak i ryggen. Det är koksaltlösning dom sprutar in och det gjorde fruktansvärt ont, sved och brände till men sen hjälpte det mot smärtan i ryggen jättebra. I efterhand har Peter sagt att det var det som såg ut att vara värst, då hade han verkligen sett hur ont det gjorde på mig. Under hela förmiddagen sa dom att det gick så snabbt och enkelt för att vara förstföderska och att jag var som ett exempel man har i en bok, där allt bara flyter på och att enligt en kurva dom visa så skulle han komma mellan 11-13.30 nångång och att jag var nog närmare 11 eftersom det gått så snabbt tills dess. Vid 10-10.30 nån gång kom dom in o sa att till 12 skulle han vara här så det var inte långt kvar. Jag var öppen 10 cm men hans huvud hade inte kommit ner tillräckligt för o krysta än så jag skulle ställa mig på knä ett tag så skulle det snart vara fixat. Det hela stannade av lite och jag stod i nästan två timmar o det tryckte och värkte verkligen neråt och mot ändtarmen men jag fick i alla fall trycka om jag ville. 12.15 satte dom in lite dropp som skulle påskynda det hela och då blev det lite intensivare värkar. Jag hade tänkt föda på knä, men efter att ha stått på knä i nästan två timmar och bara väntat så blev det ryggläge och gynställning.


Enligt journalen så satte mina krystvärkar igång 12.54 och jag tyckte att det gick sakta och att det där jäkla huvudet aldrig kom ut nån gång hur mycket jag än krystade, men samtidigt känns det inte som att det var 38 minuter jag krystade, så man var nog så inställd på att han skulle komma snart att man lixom glömde bort tiden. 13.32 kom han äntligen ut, med navelsträngen ett varv runt halsen och alldeles blå men han skrek och kom upp på mitt bröst direkt. Peter klippte navelsträngen och 13.51 kom moderkakan ut hel och fin.

Så utan bedövning och på 12,5 timme från första värken kom Max på 50cm och 3854g!